Medan biostabilitet för närvarande definieras som att upprätthålla en definierad mikrobiell vattenkvalitet tills dricksvattnet når konsumenter och ”biologiskt stabilt vatten inte främja tillväxten av mikroorganismer under dess distribution ”, föreslår den aktuella studien att denna definition måste omprövas. Biostabilitet borde snarare återspegla den naturliga dynamiken i det mikrobiella samhället som inte äventyra konsumenternas hälsa. Den nya definitionen kan vara särskilt lämplig när det finns få celler i vattnet och en biofilm med stor mångfald som påverkas av ett stort antal operativa driftparametrar som i sin tur styr den mikrobiella vattenkvalitén i distributionsnätet. Enligt författarna lämpar sig den här definitionen av biostabilitet för avancerade beredningsprocesser (t.ex. införande av ultrafilter-membran) där producerat vatten kan vara praktiskt taget cellfritt.
Omfattande ledningsrörstudier i samband med installationen av ultrafiltersmembran på Kvarnagårdens vattenverk, låg till grund för en doktorsavhandling där man undersökte vilka och hur många bakterier som lämnade biofilmen i ledningsnätet under distributionen. Avancerade analysmetoder baserade på DNA-teknik indikerade att sammansättningen av den bakteriella floran förändrades av den nya dricksvattenberedningen medan biofilmen bibehöll sin övergripande funktion att omsätta kväveföreningar i vattnet. Majoriteten av bakterierna som påvisades i biofilmen var nitrifikationsbakterier men även bakterier som kan växa vid väldigt låga halter av näringsämnen. Denna avhandling, där FoU-chefen har varit biträdande handledare, har bidragit till en ökad förståelse och kunskap inom Vivab kring mikrobiella analysmetoder men även hur olika reningsprocesser och biofilmen i ledningsnätet påverkar dricksvattenkvalitén.